Är uppfinnare riktigt kloka?

De här raderna är liksom mina publicerade texter "Patent i ett vidare perspektiv", "Ett framtidsperspektiv på patent" och "Ett jobbperspektiv på patent" baserade på erfarenheter som konstruktör inom Ericsson, som uppfinnare med diverse patent i många länder och som patentingenjör med ombudsbehörighet registrerad av Europapatentverket. Efter verksamhet under fem decennier som patentombud ger jag idag genom mitt ansikte och namn ett stöd till en ny proteströrelse för mer eller mindre kända svenska uppfinnare där det berättas hur man kan bli rättsvidrigt blåst på ett livsverk - se Innovators' Resistance - och där den rullstolsbundne kosmologen Stephen Hawking är beskyddare av en motsvarande proteströrelse för uppfinnare i England. I den rollen har han citerat en mycket berömd man som blev en gång blåst på ett patent och beskrev dådet med orden "värre än mord". Det var Galileo Galilei och detta patentrov påverkade honom såsom om det hade varit barnrov. Han är kanske mest känd för att förlorat en David-mot-Goliat-kamp efter en utmaning som knappast var klok.

Är uppfinnare riktigt kloka? Bland alla dem som jag har mött under åren har endast en person önskat diskutera något snurrigt i stil med en evighetsmaskin. Tyvärr misstror folk i allmänhet uppfinnare innan de har lyckats. Även uppfinnare som erkänns ha bidragit till vårt lands välstånd var ofta misstrodda och motarbetade. Storhetstiden påstås numera vara över för ensamma uppfinnare fastän ny teknik ger dem allt större möjligheter att skapa nya världar i vardagen. Här finns det obegränsad ny mark att inmuta. Jordens naturresurser är däremot så begränsade att det finns människor som är beredda att kolonisera Mars. Men det är långt dit liksom det en gång var tidsödande och farligt att resa mellan Europa och Fjärran Östern. En mycket envis man gavs en gång förtroendet att hitta en ny handelsväg mellan Europa och Indien m fl områden i Fjärran Östern. I sin läsvärda bok om Christofer Columbus ställer Herman Lindqvist just frågan om den mannen var riktigt klok. Det går på många sätt att jämföra Columbus med en envis uppfinnare. Investerare och medhjälpare fick inte all önskad information från honom. Han "mörkade" för att slippa bli blåst eller stoppad på vägen till målet. Mannens visioner var stora liksom kraven han ställde på att få "tio procent på allt guld och silver, alla ädla stenar, pärlor och kryddor som skeppas från områdena, samt "åtta procent av vinsten från fartygen till de nya områdena". Och hans envishet gav honom framgång.

Christofer Columbus hittade vad som kom att kallas Nya Världen men fann inte den till investerarna utlovade handelsvägen. Det sägs att han förstod aldrig att en ny kontinent var upptäckt och den kom inte att bli uppkallad efter honom. Också för uppfinnare kan det vara så att de inte förstår vad de har åstadkommit: Det hindrar inte alls att patent ändå ska kunna meddelas som ett erkännande av resultatet och har inte hindrat erkännandet av Columbus som upptäckaren av Amerika. Kontinentens namn blev han dock blåst på liksom uppfinnare blir ibland blåsta på sin rätt att bli nämnda i patent. Vad som här kan noteras är att i vårt samhälle ses det som mer seriöst att upptäcka än att uppfinna. Ett nytt ord löser inte problemet, men visst låter på engelska ordet invent bättre och det betyder helt enkelt skapa. Ordet skapare klargör vad en uppfinnare sysslar med, vare sig det handlar om något stort och kanske banbrytande eller om små förbättringar av olika slag. Skapandet handlar om att ge liv till idéer som sedan kanske utvecklas på ett oförutsett sätt. Atomvapen förutsågs inte av Albert Einstein när han formulerade ekvivalens mellan energi och massa i sin berömda ekvation vilket skedde i den av honom sedan saknade klosterliknande arbetsmiljön på patentverket i Schweiz där han var handläggare. Senare fick han med sitt namn på ett patent och blev till skillnad mot Galileo Galilei inte blåst. Besvikelse uttryckte han dock i utttalanden om att han hellre hade blivit skomakare än givit upphov till atom- och vätebomberna. Liksom Hawking på senare tid försökte Einstein öka intresset för sina åsikter om fysikens lagar genom antydningar om hur Skaparen kunde ha tänkt. Bestört över utvecklingen av atomvapnen efter 2:a världskriget skulle han med karakteristisk humor nog ha känt mindre för att ställa frågan om uppfinnarna är riktigt kloka än om Skaparen kan ha varit det.

När vinnaren tar allt är det frågan om förlorarna är riktigt kloka vilket kan bedömas i ljuset av vad de har riskerat. Men kvalificerade personer kanske förlorar efter att ha motarbetats och inte setts som riktigt kloka av skäl som handlar om personliga åsikter i känsliga ämnen. Ett exempel: Bland dem som fick Nobelpriset för utvecklingen av magnetkameran återfanns inte pionjären bakom både ett tidigt patent och en tidig publicering av sina resultat. Det såg många i hans hemland USA som en skandal. Ett skäl som jag hörde från Nobelstiftelsen var att patentet hade gjort honom så rik att han inte behövde pengarna. Varken det skälet eller möjligheten att de utsedda pristagarna inte ville ha med honom pga av någon personlig osämja sågs av mig som en tillräcklig förklaring. Efterforskningar från min sida visade att mannen sympatiserade med kreationister och de tror inte på evolutionen. Sådana sympatier är inget hinder för medaljer och prestige i USA men diskvalificerade honom antagligen när Nobelpriset utdelades för utvecklingen av magnetkameran. Här kan det vara mycket mindre intressant att fråga om uppfinnaren är riktigt klok än om det verkligen var klokt att neka honom Nobelpriset.

Det sägs att ett delat Nobelpris erbjöds de mycket meriterade uppfinnarna Thomas Edison och Nikola Tesla, och att den senare då tackade nej pga osämja mellan dem vilket ska ha resulterat i att den svenske uppfinnaren Gustaf Dalén fick priset. Den intressanta frågan är även här inte om Tesla var riktigt klok utan om det är klokt att uppfinnare så sällan får Nobelpriset att varken han eller Edison fick en andra chans. Det var knappast Alfred Nobels avsikt att artiklar om upptäckter skulle bli så mycket högre värdesatta än patent utan vilka han inte hade kunnat bygga sitt livsverk. Den idag internationellt mest kände svenske uppfinnaren Håkan Lans förväntas knappast få ett Nobelpris. Samhällsnyttan av vad han förmådde skapa innan utvecklingen av fler projekt blev hindrad av hans envisa kamp för sina rättigheter är dock påvisbar när vi använder dataskärmar eller reser långt vare sig det är till sjöss eller i luften. Så frågan är inte om han är riktigt klok i sin David-mot-Goliat-kamp mot storföretag utan snarare om det just nu är särskilt klokt av svenska makthavare att undanhålla tillräcklig uppbackning för att ge honom och många andra uppfinnare mer hopp om att kunna försvara sina rättigheter.

Sverige behöver ta bättre vara på sina uppfinnare. Det är inte särskilt många som kan förväntas komma med banbrytande patent. När sådana identifieras borde ett tillvaratagande av dem ligga i samhällets intresse. Vad som behövs för ett bevarat välstånd är både fler uppfinnare som agerar på egen hand liksom Håkan Lans och förbättrad grogrund för pionjäruppfinningar på framgångsrika teknikföretag. Så kallade skunkprojekt har resulterat i magsårsmedicinen Losec från Astra i Södertälje och andra framgångsexempel. Som resultat av ett skunkprojekt i Södertälje står jag på bilagd bild med en hög patent i famnen (Fotograf: Jan Johansson). Lite förenklat vill jag påstå att luktar det skunk så kan det finnas något som är värt att satsa på. Under fyra anställningsperioder inom Ericssonkoncernen kände jag ofta skunklukt. Idag minns jag hur den stora satsningen på mobiltekniken blev bolagets lycka efter att den hade länge misstrotts och motarbetats och hur en viktig uppfinnare bakom det framgångsrika något tidigare projektet AXE blev sedd som överflödig och till slut valde att byta arbetsgivare och hemland. Hans beslut var motiverat av personliga skäl och föreföll på det sättet klokt men som uppfinnare synes han sedan inte ha presterat något mer av jämförbar betydelse.

Misstros och motarbetas svenska uppfinnare därför att de inte anses vara riktigt kloka kan det bli till skada för vårt välstånd när utvecklingsländernas konkurrenskraft ökar. I flera av dem och allra mest i Kina satsas det numera på uppfinningar och patent i en omfattning som gör att det svenska samhället har inte råd att förlora bra idéer bara för att personerna bakom dessa misstros eller för att det anses vara alltför svårt att bedöma idéerna. Min professionella åsikt är att det finns mycket bättre hjälpmedel för bedömning av idéer än av människor, och att liksom barnets rätt till sitt liv ska beaktas oberoende av föräldrarna så bör uppfinningar kunna ges en chans även när de som står bakom uppfinningarna inte ses som riktigt kloka. Chansen till överlevnad av nyfödda barn ökar genom samhällets BB-akuter. Vad som i likhet därmed behövs i Sverige för att få fler framtida jobb är enligt ett förslag från mig med ett genomtänkt förverkligande helt enkelt en akutmottagning för uppfinningar där läget bedöms vara sådant att "gräset gror medan kon dör". Vinner förslaget och förverkligandet otillräckligt stöd från vårt lands privata och publika organisationer vore det bedrövligt i stil med bristen hittills på stöd för att göra Stockholms Gamla Observatorium till en informationskälla i tiden för besökare i alla åldrar. Är det riktigt klokt att låta kanske i båda fallen räddningen komma från utlandet?

Den frågan ställde jag på nyåret 2014. Sent ska syndaren vakna. Under fyra år har Observatoriemuseet i Stockholm varit stängt för allmänheten efter att ha efter millennieskiftet marknadsförts mycket illa. Det ska nu öppnas igen med målet att bli ett "självklart utflyktsmål för skolklasser" som en "ny och kreativ mötesplats mellan skolorna, akademin och ideella organisationer" i form av både museum och naturvetenskapligt centrum. "Det finaste beslutet den här mandatperioden" säger skolborgarrådet Olle Burell (S). Någon specifik tidplan för öppnandet finns dock inte. Om dessutom akutmottagningen för uppfinningar med banbrytande patent som jobbskapande investeringsskydd ska förverkligas i min livstid synes räddningen behöva komma från utlandet såsom fallet blev för bilfabrikerna Saab och Volvo.

Lars A. Wern
Ledamot av Nationella Innovatörsrådet