KREATIVITET = INNOVATIVITET

Kunskap är bra. Kreativitet är bra. Kunskap är inte detsamma som kreativitet.
Om man pratar om Sveriges behov av kreativitet - t.ex. inom innovationsstrategier – ska man ha klart för sig huvudskillnaden mellan akademisk kunskap och innovativ kreativitet. Det förstnämnda är talangen att memorera något befintligt. Den sistnämnda egenskapen är att kunna åstadkomma något ännu ej befintligt. Dessa två talanger är i grunden diametralt motsatta.

Att studera sig till en kunskapsnivå eller en expertis inom ett område är något helt annat än att skapa ett nytt område. Det sistnämnda är vad den kreativa talangen ägnar sig åt. Ofta helt utan s.k. utbildning.

Kreativitet är det som genererar framtidens kunskap – det som så småningom återförs som självklara studieplaner i alla nivåer av utbildning.

Flera forskare inom neurovetenskap anger en c:a 5%’ig andel seriellt kreativa i en befolkning.

De seriellt kreativa är inte en grupp som utvecklas bättre genom att tillföras instruktioner i studieteknik, särskilt stöd i naturvetenskapliga ämnen eller matematik etc. Tvärtom. Seriellt kreativa individer är på sätt och vis inkompatibla med själva undervisningstanken. Deras existensdrift är inte att dokumentera och assimilera fakta över det som är och har varit, deras egenhet är att de genererar det som ska bli samhällets framtida kunskap, oavsett om de finns i musikstudios, laboratorier, målarateljéer, dataspelsföretag etc.

När man talar om ”kreativa företag”, kan man lätt tro att företagsformen i sig är kreativ. Eller att aktieägare, VD eller ledning är kreativa.
Det finns inga kreativa företag. Det finns däremot företag som, genom sin arbetsmiljö, anställningsvillkor, affärsidé mm lockar de seriellt kreativa individerna att arbeta där.

Lite slarvigt har man också från intervjuer med bl.a. Max Martin (21-faldig Billboard-innehavare av 1:a-platsen), förletts att tro att det specifikt är utbildningen hos kommunala musikskolan som har alstrat musikaliska genier såsom Max eller Benny Andersson, medan i själva verket Max och Benny utgör representanter just för den c:a 5%:iga andel seriellt kreativa inom, i detta fallet, området musik. Den kommunala musikskolan är inte anledningen till det svenska musikundret, den råkar bara vara exempel på en av många behövliga, stöttande miljöer för seriellt kreativa.

Sveriges kreativa näringar är förvisso de som allra mest sätter Sverige på kartan internationellt: inom internationell musikbransch, spelindustri, kläddesign, filmproduktion, innovation etc.
PR-värdet påverkar naturligtvis utländska investorer och industrier positivt.

Om det svenska samhället i sin helhet kunde identifiera vår 5%’iga andel seriellt kreativa redan i skolan, har alla delar av samhället en idag helt oexploaterad vinst av detta.

Det som generellt utmärker seriellt kreativa, är en exceptionellt utvecklad begåvning att lösa problem, att utifrån till synes inkompatibla enheter, finna bryggor och kopplingar, att finna nya metoder och system att optimera allt från trafiklösningar till koldioxid-eliminering till ny musik, till nya affärsidéer såsom t.ex. Skype eller Spotify.

Sveriges skolsystem har ännu inte på allvar diskuterats holistiskt; reformativt analyserats vad som är ’utbildnings’ yttersta syfte.
Är syftet främst att leverera duglig arbetskraft till näringsliv och industri? Är syftet att uppnå en hög allmänbildning hos befolkningen? Är syftet att sätta Sverige på kartan som spjutspetsnation inom forskning? Är syftet att generera demokratiska, lagom nöjda invånare med stabil moralisk kompass?
Är syftet för övrigt detsamma idag som för 100 år sedan? 25 år sedan?

Eller kan syftet med skolan vara att optimera varje medborgares yttersta potential att, inom samhällets alla områden, tillföra det bästa ett mänskligt sinne kan prestera?

Om svaret är det sista, behöver utbildningssystemet reformeras i grunden. ”Inlärning” kan då inte längre vara den primära metoden att utveckla våra medborgare. Skolan måste klara av att hantera och stimulera också det som inte kan läras ut, eftersom det saknar formen av överföringsbar ’fakta’.
Det behöver skolan ta sig an, om Sverige inte ska förlora den oerhörda samhällspotential som de seriellt kreativa utgör, nu och i framtiden.

Vem vet? Kanske kan vi då kanalisera många av de c:a 165 000 ungdomar som idag varken finns i utbildning eller i arbete, men där sannolikt en stor andel av dem befinner sig utanför, just på grund av seriell kreativitet.