Innovationssystem (från wikipedia)

Begreppet innovationssystem lanserades i slutet av 1980-talet av Christopher Freeman vid Sussex University och vidareutvecklades av bland andra den svenske ekonomen Bengt-Åke Lundvall (verksam vid Ålborgs universitet i Danmark) under första halvan av 1990-talet.

I boken Systems of Innovation: Technologies, Institutions, and Organizations (Edquist, 1997) presenteras olika perspektiv på innovationssystem, illustrerade med empiriska studier från olika delar av världen. Andra centrala böcker är National Systems of Innovation: Towards a Theory of Innovation and Interactive Learning (Lundvall, 1992), Regional Innovation Systems: The Role of Governance in a Globalized World (Cooke, Heidenreich och Braczyk, 2004), Sectoral Systems of Innovation: Concepts, Issues and Analyses of Six Major Sectors in Europe (Malerba, 2005), samt Small Country Innovation Systems: Globalization, Change and Policy in Asia and Europe (Edquist and Hommen, 2008).

På konkret nivå kan man säga att ett innovationssystem består av en uppsättning aktörer, nätverk och institutioner som är ömsesidigt beroende. Aktörerna brukar delas in i tre undergrupper:

(1) produktionsstrukturen (företag),
(2) kunskapsinfrastrukturen (universitet), och
(3) den stödjande strukturen (offentlig sektor).

Dessa är involverade i en komplex väv av formella och informella nätverk, såväl inom som mellan de olika undergrupperna. Formaliserade nätverkskonstellationer mellan representanter för produktionsstrukturen, kunskapsinfrastrukturen och den stödjande strukturen brukar i litteraturen benämnas triple helix.

När det handlar om innovationssystem är det dock inte alltid frågan om formaliserade, funktionella relationer, utan snarare om att dessa tre undergrupper ska fungera i harmoni med varandra och därigenom verka ömsesidigt förstärkande. Förutsättningarna för uppkomsten av sådan harmoni och ömsesidigt förstärkande relationer mellan de i systemet ingående aktörerna avgörs i hög grad av de samhälleliga institutioner som omger systemet. Med samhälleliga institutioner avses i detta sammanhang de formella eller informella ”regelverk” som styr individers och organisationers agerande.

Innovationslitteraturen brukar ofta skilja mellan regulativa, normativa och kognitiva institutioner, även om det samtidigt bör påpekas att dessa i praktiken är sammanvävda. Det institutionella ramverkets påverkan är dubbelriktad, det vill säga det påverkar inte endast aktörernas agerande, utan påverkas också av dessa. Det är framförallt på detta plan som den innovationsstödjande politiken har störst möjligheter att påverka innovationssystemets funktionalitet, vare sig den antar nationellt, regionalt eller sektoriellt fokus.

Se även Triple Helix

("The concept of Triple Helix Systems of innovation (Ranga and Etzkowitz, 2013) was recently introduced as an analytical framework that synthesises the key features of Triple Helix interactions into an ‘innovation system’ format, defined according to the systems theory as a set of components, relationships and functions. Among the components of Triple Helix Systems, a distinction is made between: (i) R&D and non-R&D innovators; (ii) “single-sphere” and “multi-sphere” (hybrid) institutions; and (iii) individual and institutional innovators. The relationships between components are synthesised into five main types: technology transfer, collaboration and conflict moderation, collaborative leadership, substitution, and networking. The overall function of Triple Helix systems of knowledge and innovation generation, diffusion and use is realised through a set of activities in the Knowledge, Innovation and Consensus Spaces. This perspective provides an explicit framework for the systemic interaction between Triple Helix actors that was lacking heretofore*, and a more fine-grained view of the circulation of knowledge flows and resources within and among the spaces, helping to identify existing blockages or gaps. From a Triple Helix systems perspective, the consolidation of the spaces and the non-linear interactions between them can generate new combinations of knowledge and resources that can advance innovation theory and practice, especially at the regional level.")   *uppfinnare utanför akademin